Efterlyser konstruktiv feminism

Ikväll var jag på teater om mansrollen. En ironisering av de kränkta vita männen, papparollen, det manliga matfenomenet samt obehagligt berörande ämnen om att bryta könsrollsmark. Efteråt en intervju med Maria "Bitterfittan" Sveland om den framväxande antifeminismen och medias uppmuntrande roll i det hela. Mycket givande föreställning och intressant eftersnack, men vad gör väl det. I lokalen satt Göteborgs trogna feministkår och lyssnade på resonemang som vi hört så många gånger om. Som vi läst och diskutera och nickat instämmande till förut. Vilken nytta kommer med att predika för kören? Hur förändrar det samhället på något sätt och vis, mer än att ge några av oss inspiration och igenkännelse i vår redan pågående feministiska kamp? Vart finns den konstruktiva feminismen, som är mer än debattartiklar och provocerande teaterpjäser? Jag vill veta hur vi på gräsrotsnivå kan förändra. Jag vill veta vad jag kan göra för skillnad och hur jag skall tackla mina dagliga möten med könsrollsspökena. Jag är less på föreläsningar med fakta som alla åhörare uppenbarligen redan har. Ge mig nånting konstruktivt för fan.

Glöd

Jag skulle vilja inleda med att be om ursäkt för fruktansvärt dåligt med uppdateringar på sista tiden. Man blir äldre. Man skaffar heltidsjobb/heltidsplugg. Man flyttar utomlands och startar upp ett nytt liv. Prioriteringarna förändras och tyvärr har vår lilla blogg kommit i kläm. Förlåt. Men som jag ser det är inte detta så väldigt negativt, jag ser det på ett lite annat sätt. Vår gemensamma drivkraft och kämparglöd berör ju feminism. Vi vill ha jämlikhet, vi har alla olika teorier om hur vi skall uppnå den och olika definitioner av den, men målet är detsamma. Det som vi håller på att göra nu är att etablera oss ute i världen. Vi utbildar oss för att bli mer kompetenta och jobba med jämställdhet irl på plats på våra egna små sätt. Infiltrerar oss i maktens korridorer och avancerar på arbetsplatsen. Vi breddar våra kontaktnät och knyter nya viktiga band för att få vår vilja fram. Vi upplyser människor omkring oss och frälser dem i feminismens dopvatten. Det kanske är bra att vi har mindre tid att skriva, för glöden i hjärtat är allt annat än död, vi ger bara utlopp för den på ett mer konstruktivt sätt these day. We miss you too.

Alliansen slopar jämställdhetsmål



Jag blir så jävla sur. Högern ger sken av att gå åt en bättre jämställdhetspolitik när de öppnar debatten för kvotering, så går de och gör så här! I smyg har de förändrat försäkringskassans mål för familjeförsäkringen och slopat kampanjer och ambitioner om att få pappor att ta ut mer av föräldraledigheten. Istället har de ändrat formuleringen i liberal anda att man har som mål att ge föräldrar bättre valfrihet om hur de ska ta ut sin föräldraförsäkring. Vad fint med valfrihet! Som vi alla vet är att när man låter folk "välja" precis som dom "vill" ha det, väljer människor med exakt samma logik som de alltid gjort: mamma har sämre lön och stannar därfär hemma 80 % av tiden (och får som konsekvens av det både sämre lön och karriär) och pappa stannar på jobbet så att han skall kunna försörja sin lilla kärnfamilj (och får som konsekvens av det här mycket sämre kontakt med sina barn och vi cementerar könsrollerna ännu jävla hårdare). Tillåt mig kräkas!


Läs mer i DNs artikel, eller direkt på Feministiskt Perspektivs nättidning!

_

?fí=ëÜçìäÇ=ÄÉ=Ñ~ëÅáå~íáåÖ=íç=~=éçäáíáÅ~ä=ëÅáÉåíáëí=íç=éçåÇÉê=Üçï=~=Öêçìé=ÅçìäÇ=ëç=
äçåÖ= ~ÅÅÉéí= ~ë= áå= áíë= áåíÉêÉëí= íÜÉ= ÇÉåá~ä= çÑ= ÉÇìÅ~íáçåI= áåÅçãÉI= ÉÅçåçãáÅ= ~åÇ=
éÜóëáÅ~ä= ëÉÅìêáíó=~åÇ=éçäáíáÅ~ä=éçïÉê= íç= áíë=ãÉãÄÉêëK=tçãÉå…ë=ëíìÇáÉë= ëÅÜçä~êë=
Ü~îÉ=í~âÉå=~=ëíêçåÖ=Ü~åÇ=áå=ÇÉãçåëíê~íáåÖ=Üçï=~=ëìÄJÖêçìé=äÉ~êåë=íç=~Ççéí=íÜÉ=
îáÉïéçáåí=çÑ=çééçëáåÖ=ÖêçìéëI=äÉ~ÇáåÖ=íÜÉã= íç= ~Åí=~Ö~áåëí=íÜÉáê=çïå=áåíÉêÉëíëK?=

Världens gång

Kvinnokämpar klassas som terrorister efter en ny fältstudie baserad på hur systemet används och missbrukas sedan USA gått in i Afganistan. De nya terroriståtgärdena som skall förebygga terrorism hos unga pojkar gör att flickors skolgång bortprioriteras och regeringens möjlighet att terroriststämpla organisationer har används som maktmedel för att bland annat strypa tillgångarna till kvinnorättsorganisationer. Läs mer i artikeln i DN här.


Hittade den här kampanjen på en hemsida och kände för att spy lite i min mun när jag insåg att det hela är en reklam för en hårsalong. Budskapet är att se bra ut i alla situationer, även när din man har misshandlat dig. Läs mer om detta här.



Kära barn

Hej hej bloggen, förlååååt för att jag inte skrivit på ett tag. Eller snarare förlåt oss för vår passivitet och orkeslöshet i våra fullspäckade vardagar, så att Many Men hamnat som en lägre prioritet. Vi skall bättra oss, i alla fall jag! Hösten nalkas och det går kalla kårar längs min hy när jag tänker på vad kommande årstider brukar göra med mig. Men vad gör det, när man knappt haft en sommar att hålla i handen och i princip redan haft höst i två månader utöver skoskav från heltidsjobbskorna.  Om en vecka sitter jag i en ny skolsal med 52 helt okända personer och försöker slåss om det lilla verbala utrymmet jag och mina medkönade statistiskt sett får där. Sminkar mig lite för mycket för att göra ett "gott intryck" och blir antagligen lite lätt otrevlig i mina alldeles för pressade försök i att vara trevlig mot okända människor. Hemma kämpar jag i det tysta för att inte bli kvinnan som tar disken och dammsuger innan mannen hinner ens se vad som behöver göras. Säger demonstrativt "faaaan vad skitigt det har blivit här" och repeterar frasen tills jag ser resultat. Det funkar sisådär, och egentligen tar det väl mer kraft att bråka om det än att bara göra det - men jag har fan bestämt mig för att inte falla ner i den kvinnofällan. Kosta vad det kosta vill. 

Vi har fått klagomål för att vara för dåliga på att uppdatera. Ett sätt att motivera oss är att kommentera, att sprida bloggen så att vi får fler läsare. Jag startade den här bloggen och jag kommer aldrig att sluta, men mina medskribenter behöver lite morötter. För i övrigt tycker jag att Anna Karin Hatt är grym för att vara liberal, och håller tummarna för att hon blir nya partiledaren för centern. Äntligen lite feminism in i alliansen.

Puss och kram
/ Bloggmamman

You walk the line

Min polare ligger och slumrar hos sin kille och säger att hon vill sova lite till, rullar över på mage och blundar. Plötsligt vaknar hon av att han lägger sig på henne och att hans hårda kuk tränger in i henne. Jag vet inte riktigt vad jag tycker är mest irriterande med det här scenariot. Faktumet att killen uppenbarligen tänder på en medvetslöstjej som "bara ligger där" eller att han tar sig friheten att när helst han vill stoppa in sin kuk i henne. Att han, med det intima förtroendet som finns mellan två personer i en monogam relation, helt respektlöst utan vidare bara bryter mot det. Förr i tiden kom det med den äktenskapliga plikten att ställa upp i vått och torrt för sin make. Fragment av detta finns skrämmande nog kvar i vår samtid, och många mäns inställning till kvinnor och våran sexualitet. Med uppfattningen om att hon alltid ska vilja eller att hon alltid ska ställa upp. Jag mår fysiskt dåligt. Det sjuka är att det är inte sällan man hör om så många andra som varit med om samma sak. Vänner och bekanta som vaknat mitt i en sexakt som de inte medgivit vid sitt medvetande. Hur definierar man det? Vart går gränsen för en våldtäkt? "Han är en snäll kille, han menade säkert ingenting". Män som "inte kan styra sin sexualitet". Jag säger män som inte tar ansvar för sin sexualitet, och ett samhälle och en kultur som absolut inte gör någonting åt det heller och låter det fortgå utan konsekvenser!

Min polare ringer mig dagen efter och drar sig för att berätta. Sedan kommer det upp och hon berättar hur chockad hon blev, och kunde inte i sitt huvud komma på något sätt att dra sig ur situationen, så hon lät det va, och sa ingenting efteråt. Om två personer har en överenskommelse om att det är lugnt, det är cool att väcka någon med någon form av sex, då är det en annan sak. Men finns det inget tydligt uttalat två personer emellan så är det här beteendet inte okej! Det är på gränsen till våldtäkt och så ska det fan inte vara, oavsett om det är i en relation eller med ett one night stand. I samband med att Julian Assange blev häktad i sin frånvaro för sina två våldtäkter på one night stands medan de sov kom en hel del män, framför allt i storbrittanien, ut med vidriga inställningar till kvinnor och sex. "Har man sagt ja en gång så räcker biljetten hela natten", "som jag och min fru har det så är det enligt den äktenskapliga plikten obligatioriskt att ställa upp lite då och då". Enligt min åsikt borde de här männen kastreras alternativt stigmatiseras.


Om man gör som min polare att man inte markerar att det här beteendet inte är okej så kommer mäns inställning och [dis]respekt för kvinnors kroppar aldrig att förändras. Om man inte säger till att NEJ du får inte köra uppfingrarna i mig medan jag sover för att du är kåt. NEJ du får inte sätta på mig bara för att jag särar på mina ben i sömnen. NEJ jag vill inte vakna av att du står/ligger och runkar över/bredvid mig för det är fucking pervers och äckligt och om du gör det igen så polisanmäler jag dig / dumpar dig. OM DU INTE SÄGER TILL SÅ BETYDER DET UPPENBARLIGEN (och enligt jurister) ATT DU VILL OCH DÅ FÖRÄNDRAS ALDRIG DET HÄR ÄCKLIGA SAMHÄLLET. Så vänner, säg till, och berätta om det. Annars slutar det aldrig.

Appropå kvinnors sexualitet

"Med tanke på den extrema moraliska oro som uttrycktes angående kvinnor och arbete under hela 1800-talet, i synnerhet rädslan för att kombinationen skulle leda till sexuell promiskuitet, är det ironiskt att den allmänt låga lönenivån och de återkommande perioderna av arbetslöshet ofta innebar att kvinnor, särskilt unga kvinnor, inte hade något som helst sätt att tjäna sitt levebröd om de inte tog till prostitution. Utan tvivel valde en del kvinnor själva att prostituera sig eftersom att de ansåg att det innebar bättre förtjänst och villkor än någon annan möjlighet som stod öppen för dem, men andra drevs till det genom den sexuellt underordnade position de fick på sin arbetsplats. I många fall förväntades arbeterskor utföra sexuella tjänster åt sina arbetsgivare eller förmän. Så var det för hushållstjänare, butiksflickor och kvinnor anställda i industrin och jordbruket."


Europas historia 1780 - 1920, Ett genusperspektiv
Barbara Caine och Glenda Sluga
en bok jag rekommenderar till den historiaintresserade


Ju mer jag läser min samhällskritiska kurslitteratur och ser mig om i verklighetens land, ju mer förstår jag att sex är inte bara lust. Sex är ett maktmedel, våldtäckt är ett sätt att hävda sin makt. Den kulturella synen på kvinnors sexualitet är så fucking jävla skev att det inte är sant. Och bara för att den här länken förklarar saken så bra så tänker jag lägga upp den igen, så att ALLA skall ha sett den. Det är dags att vi sätter stopp för det här nu.




Appropå våldtäkter

"Men ingen skulle väl få för sig att säga att det bästa sättet att minska antalet rån är att förbjuda ungdomar att ha mobiltelefoner? Ändå är det så vi i alla år försökt lösa problemet med våldtäkter – i vart fall i väntan på att våldtäktsmännen ska bli färre – nämligen att säga åt tjejerna, offren, att ändra på sig. Inte ha kort kjol, inte gå själv genom mörka parker, inte följa med okända män, inte kåta upp honom om man inte vill löpa hela linan ut. Inte vara för full, för sexig, för utmanande, för provocerande, för självsäker, för snygg"

Katarina Wennstam, Flickan och skulden

I'm a slut!



Har precis läst ut den mest hemska boken jag någonsin läst i hela mitt liv: Katarina Wennstams Flickan och skulden. Boken analyserar svenska rättssystemets sätt att se på våldtäktsoffer och skildrar hur kulturens fördömmande av "slampiga tjejer" (alltså tjejer som gillar sex eller klär sig provokativt) legitimerar våldtäktsmän att begå brott ostraffat. Det begås cirka 20 - 25 000 våldtäkter i Sverige varje år, och det är så extremt jävla få som döms för det med anledningarna att 1 offret har förtärt alkohol eller ringa narkotika, 2 offret har tidigare haft en relation med förövaren, 3 offret har haft många sexuella partners och gjort sexualdebut tidigt, 4 offret var klädd på ett utmanande och provocerande sätt, vilket minskar offrets trovärdighet (ibland trots vittnen, läkarintyg och dna-analys). Att gilla att knulla, att njuta av sex, att klä sig som man vill, gör enligt Sveriges, och de flesta andra länders, rättssystem det mindre möjligt att bli våldtagen, och tjejen får skylla sig själv. Varför drack du så mycket? Varför gick du hem själv? Varför tog du med en kille hem? Jag blir så jävla förbannad.

Och förbannad är något som jag inte är ensam om att vara. Runt om i Usa har The slut walk movement börjat hålla demonstrationer det senaste året och talet i videon ovan är så spot on att jag blir tårögd när jag tittar på det.

Jag skall kunna gå i princip naken hem UTAN att någon annan ens rör vid mig, ännu mindre tar sig rätten att våldta mig. Sen att västerlänskt rättssystem tycker (och legitimerar) motsatsen gör mig ännu mer motiverad till att föra kampen vidare mot denna föråldrade förtryckande samhällsordningen.

/ Queen Bee

Alla måste titta, så jävla rätt


Bullshit om kvinnors sökande efter bekräftelse

Läste i metro här om dagen en liten artikel med rubriken "kvinnor söker bekräftelse på facebook" och blev jävligt förbannad över slutsatserna en så inskränkt forskare drar av resultatet av att kvinnor använder sociala medier och förmedlar bilder i allt högre grad än män till att det skulle ha någonting som helst att göra med kvinnors extrema osäkra behov av "bekräftelse" att göra. Kritiken argumenteras i den här artikeln av Maja Bredberg på nöjesguiden, men jag lämnar det åt henne och tänkte bara ta och tipsa om en forskare som påstår motsatsen: kvinnor styr de sociala medierna. Kolla länken nedan om du vill veta varför.
PUSS OCH KRAM

Om prostitution

"Med prostitution träder vi på sätt och vis in på kvinnornas arbetsmarknad, en marknad där kvinnor var varan och delvis säljaren och där män vad både köpare och säljare. Ibland har det sagts att prostitution skulle vara världens äldsta kvinnoyrke. Något sådant kan vi inte med någon som helst säkerhet veta och det är därmed nonsens att påstå. Däremot är yttrandet avslöjande som del av en konstruktion av kvinnans öde som ständigt likadant och underkastat hennes natur och kropp. Det är ett yttrande som fastslår en konstant polarisering mellan kvinnor och män sedan tidernas begynnelse. Att uttala sig på det viset kan lika väl vara en ursäkt för att vi fortfarande har prostitution, som det kan vara en normativ värdering av en evig kvinnlig underordning."

Ulla Wikander, Kvinnoarbete i Europa 1789 - 1950, s 68

En sång för Stina


Hon får Obama att tappa ansiktet


Brudjävel

Jag är hemkommen från att ha spenderat dagen med att trösta ännu en bror vars förhållande gått i kras, något förhållanden tenderar att göra. Han har hoppat av ett sjunkande skepp precis i tid och lämnar nu bakom sig ett år av dramatiska upp- och nedgångar, en ständigt otillfredsställd fruktansvärt otrygg flickvän och ett förhållande där han själv inte varit med och deltagit i att sätta spelregler (identiskt med min andra brors gamla förhållande som tog slut tidigare i höstas). Och jag känner igenom mig så jävla mycket, för jag har ju varit exakt den flickvännen i tidigare förhållanden, liksom så många av mina vänner har. Den ständiga besvikelsen och partnerns oförmåga att leva upp till alla de där förväntningarna man har på denna människa och ens egna oförmåga att leva i nuet och faktiskt uppskatta det man har - här och nu. Vad är det som gör att man förvandlas till världens mest krävande partner, som blir förbannad om han/hon/hen inte kommer hem i tid eller inte hör av sig tillräckligt? Som gör en scen över att disken inte är diskad eller över att han/hon/hen inte säger jag älskar dig med tillräckligt mycket intensitet i rösten? 

Och vad är det som gör att vi brudar oftast stannar kvar längst i ett förhållande, hur olyckliga vi än är? Antidepressiva, slagsmål, ändlösa nätter av oavbrutet krig, oändligt mycket runnen mascara. Och ändå är vi så jääävla envisa med att vi inte ska ge upp. Inte kärleken inte. Vi kastar oss in med huvudet före, går in helt och hållet i relationen och att vi faktiskt är en egen person med ett eget liv och ett välbefinnande oberoende av en annan person - egentligen - går oss förbi efter tre månader in i förhållandet. Överenskommelsen blir en daglig kamp om att hålla skenet uppe och försöka minnas den där gnistan som någon gång för längesen fanns emellan oss. Sen när den där andra halvan väljer att ta sitt pick och pack och dra och sviker tvåsamhetens (inte alltid så) mysiga konstellation (och vi som satsat ALLA våra pengar på just den där hästen) - då är undergången ett faktum. Då ligger vi där och krälar i kallsvettiga lakan. Hur kunde vi inte se det där komma?

När skall man dra i nödbromsen egentligen? Finns det någon matematisk formel där (tid x känsla)omständigheter avgör när bäst-före-datumet på tvåsamheten gått ut? När kan man säga att jag gjorde faktiskt mitt bästa och gå vidare? Om det bara är en tillfällig svacka, hur länge kan en sådan få pågå? Sen kan man ju alltid vända på det hela. Mina bröders största problem i sina relationer har väl varit att de inte kommunicerat tillräckligt för att få det hela även på deras villkor. Det hela är en jävla balansgång egentligen. Och som brudjävel är man egentligen väldigt modig. Dum men modig, som kastar sig in i en känsla fullständigt. Att ge sig så till en annan människa är ganska vackert ändå. Tills det blir fult. Som fan.

Jag har tyvärr ingen slutsats med en grym knorr som får dig att tappa andan. Ur ett genusperspektiv kan vi skylla på uppfostrans alla sagor som byggt upp våra flickhjärtans förväntningar på kärleken. Ett kulturellt problem, om en dröm vi försöker upprätthålla men som av olika anledningar (ojämställdhet, lågkonjunktur, minusgrader, penga-hets, lyckoideal) majoriteten av försöken blir ett korthus som blåser omkull. Kanske handlar det om att sätta gemensamma regler. Kanske handlar det om att ha perspektiv. Vad vet jag egentligen? Jag är ingen jävla expert.


er allas

Queen Bee

Fun facts om normer

Innan jag kastar mig in i hemtentaskrivandet ville jag bara reflektera över Jean Hunt's nedanstående inlägg och dela med mig lite av det jag läser om i min kurs just nu.

Under franska revolutionen när proletärerna kämpade sig till medborgerliga rättigheter, män och kvinnor sida vid sida (som alla som läst Historia A bör veta) skrev de deklarationen om människans och franska medborgarens rättigheter. Trots att kvinnan lika aktivt störtat kungahuset och stormat parlament, diskuterat i upplysningstidens salonger och publicerat nationalistiska revolutionära tidningar, inkluderades hon inte till att vara varken medborgare eller människa, och rättigheterna i deklarationen gällde inte henne.

Två sekel senare då kvinnors rösträtt och medborgarskap var på tapeten lät vetenskapsmän (bland annat Darwin) likt rasbiologerna på 30-talet undersöka kvinnokroppen (i kontrast till manskroppen), för att på alla möjliga sätt bevisa kvinnans fysiska och psykiska underlägsenhet och använda detta som argument emot suffragetternas krav om lika rättigheter. Darwin själv använde bristen på kvinnligt åstadkommanden vetenskapligt och litteraturmässigt som "bevis" på att den kvinnliga hjärnan var underlägsen den manliga (utan att ta hänsyn till det faktum att kvinnor inte tidigare varken tillåtits lära sig läsa eller studera på universitet utöver enstaka, obetydliga kurser). Myten om att om kvinnan engagerade sig politiskt eller studerade skulle hennes äggstockar sluta fungera (som uppkom under antiken) var bara ett av alla dessa argument för att utestänga kvinnan ur den offentliga sektorn. Åh denna svekfulla kropp! Denna syndens näste! Genom hela historien har kvinnan faktiskt setts på mer som en fortplantningsmaskin, närmare djuren med sin konstiga, syndiga kropp, mer sexuell och fysisk, än människan. Under en kvinnokonferens i Peking 1995 med representanter från alla världens länder diskuterade man fortfarande om kvinnor verkligen fullt skulle inkluderas under de mänskliga rättigheterna.

Om vi tar en titt på hur språket vi talar är uppbyggt kan vi tydligt se att t ex engelskans ord "man" och "människa" är av samma betydelse. I franskan är betydelsen för "människorna" och "männen" densamma. Ett lästips om man vill se hur absurt maskuliniserat vårt svenska språk är är Gerd Brantenbergs bok Egalias Döttrar, en bok skriven 1977 under första vågen där Brantenberg vänder på alla maskulina ord och värderingar till feminina, och tvärt om. Mycket intressant bok!

Ett annat intressant exempel är hur läkemedel fram tills på åttiotalet enbart hade testats på män MEN SÅLDES TILL BÅDE TILL MÄN OCH KVINNOR, DUUUUH! Symptom för hjärtinfarkt för kvinnor och män är ofta annorlunda, något man först de senaste decenniet tagit hänsyn till, då man tidigare enbart utgått ifrån manliga symptom även på kvinnor (och förlorat många kvinnors liv på kuppen). Alltid denna utgångspunkt i mannens kropp, den riktiga normala kroppen! 30 % av alla kvinnor i Sverige får i sig på ett eller annat sätt hormoner med syfte att göra henne ofruktbar. Det är, som jag tidigare nämnt här på bloggen, väldigt intressant hur kvinnan är den som får förändra sin kropp när it takes two to tango, om ni förstår vad jag menar.

Idén om att kvinnan var en missbildad man, fysiskt sett, med invärtes testiklar är fortfarande någonting som präglar vår kultur. Vad jag vill komma till är att jag är extremt irriterad på rangordningen i vårt samhälle. Ett samhälle som barn lär sig i skolan är uppbyggt av män, vilka kvinnor kämpat sida vid sida av men STÄNDIGT exkluderats ur historieskrivningen, och lärt sig finna sig i det. Jag blir irriterad när jag sitter på offentlig toa och det inte finns någon papperskorg bredvid för att snubben som planerade rummet INTE TOG HÄNSYN TILL 50% AV BEFOLKNINGEN SOM BLÖDER TVÅ DECILITER I MÅNADEN I SMÅ OBEKVÄMA BOMULLSTUSSAR. Jag blir arg när folk snackar om damfotboll SOM OM DET INTE VAR SAMMA SPORT. Jag blir arg när det enda alternativet jag och min pojkvän har till att knulla utan kondom är att jag sätter in en spiral FÖR ATT JAG SKA SLIPPA BLI DEPRIMERAD PGA HORMONERNA, FÖR DET FINNS INGENTING SOM HAN KAN TA ÄN FÖR DEN HÄR KULTUREN ÄNDRAR INTE PÅ HUR MÄN ÄR UPPBYGGDA. Jag blir väldigt arg när läser min kurslitteratur och får på papper se hur fittigt mina urmödrar haft det i sina dar, men ännu argare när jag upptäcker att jag lever i ett samhälle som bara är anpassat efter det "första" könet [ref. till titeln på den feministiska bibeln]. Ett samhälle byggt snarare FÖR än AV män.

Men kunskap är makt mina damer, så jag läser vidare trots raseri.
Ni ska veta att trots samborelation och krukväxter i fönstret är jag
FORTFARANDE FÖRBANNAD. Bara lite mindre frekvent här.

God Jul

/ Queen Bee

Historia

Inte ett enda ögonblick i sitt liv får de känna sig utan tygel. De bör vänjas vid att utan knot få avbryta sig mitt i sina lekar och få sysselsätta sig med annat. /.../ Av detta ständiga tvång uppstår foglighet, som kvinnorna behöver hela livet igenom, eftersom att de aldrig upphör att vara underkastade antingen en bestämd man eller också männens omdömen och eftersom det aldrig är tillåtet för dem att sätta sig över dessa omdömen. /.../ Kvinnor är skapade för att bereda vägen för männen och till och med för att stå ut med orättfärdigheter från dem. Man kan aldrig få unga pojkar att acceptera sådana villkor, deras innersta känslor skulle revoltera mot orättvisor; naturen har inte utrustat dem för att stå ut med dem.

Jean Jacques Rousseau 1712 - 1778

Tack som fan Rousseau!

/ Queen Bee

Ikväll lyser månen starkare

"... kvinnan är annorlunda skapad än mannen, inte bara genom att hon har andra kroppsdelar, utan också genom att hennes förstånd är svagare. Men även om Eva i likhet med Adam var den allra ädlaste skapelse, skapad till att vara Guds avbild i rättfärdighet, visdom och tro, så är hon likväl en kvinna. Ty på samma sätt som solen lyser starkare än månen (även om månen också är en storartad himlakropp) så är kvinnan, trots att hon är Guds vackraste skapelse, inte mannens like i värdighet och ära."
Martin Luther

Tack så jävla mycket Martin
/ Queen Bee

Know your limits


Tidigare inlägg