Ur Arkivet: Jämnvikt del 1
Någonting typiskt man stöter på i vårt samhälle som brud, något vilket man knappt lägger märke till till en början för att det är så konstant närvarande i vardagen, men som man ser om man bara tar på sig genusglasögonen, är *trumvirlvel*: sexism! Denna ständiga särbehandling. Detta permanent inpräntade mönster i våra liv, som en medaljongtapet i ditt flickrum som bara finns där och alltid har funnits där, utan att du valt den själv. En tapet man inte riktigt tänker på finns men som ständigt påverkar ditt liv på ett ofta väldigt subtilt sätt. En tapet som hindrar dig från att leva ut din fulla potential som individ i denna värld. En tapet som bestämmer din plats och ditt värde i kontrast till andra människor. En tapet vi måste riva ner. Tillsammans. Vi börjar här.
I majoriteten av alla vardagssituationer blir du behandlad efter vilket kön du har, och väldigt ofta mindre respekterad och sämre behandlad om du har en vagina mellan dina ben och ett par bröst under dina nyckelben. Det kan vara i klassrummet, det kan vara på bussen, det kan vara på krogen. Bland dina vänner, på jobbet, i din familj. You name it. The sky’s the limit. Efter tio år som aktiv feminist förvånas och överraskas jag ständigt över de oräkneliga områden då jag blivit och blir särbehandlad pga mitt kön. Det som kan tyckas vara den mest ofarliga miljön, där du blir behandlad på det sätt du alltid blivit behandlad (vilket blivit något du anser är ”naturligt beteende” och behandling efter så många års tid), visar sig vara fetaste sexistfällan du någonsin skådat. Det gäller att öppna ögonen för dessa situationer där sexismen gömmer sig i skrymslena. Se dig omkring kvinna!
Något jag speciellt diskuterat den senaste veckan är objektifieringen av kvinnan. Inte bara männens sätt att objektifiera oss, utan vårt egna sätt att objektifiera oss. Låt oss först definiera ordet ”objektifiering”. Wikipedia säger ”Objektifiering är en handling som innebär att man reducerar en person eller grupp till ett passivt föremål för handling, istället för en egen handlande aktör.”. När det gäller kvinnor och män handlar det om att män blivit subjektifirerade och kvinnor objektifierade. Den ständiga utseendehetsen som 99% läggs på kvinnors axlar (och ansikten i form av smink) handlar om att kvinnor blir sedda och män är de som ser. Män är de som skall bli attraherade och kvinnor de som skall attrahera. Kvinnor skall vara sexiga medan män skall vilja ha sex. Män skall knulla medan kvinnor skall bli knullade. Män skall prata och kvinnor skall lyssna.
Hur många gånger har jag inte burit smink när jag gått till affären för att handla godis, för att risken finns att jag skall stöta på den där mannen/kvinnan som jag måste vara attraktiv inför för att HEN skall vilja ha MIG? Hur många gånger har jag inte suttit på en date och tänkt på hur jag skall bete mig för att denna man skall bli brutalt förälskad i mig, och inte på hur han beter sig och ifall jag skulle kunna bli brutalt förälskad i honom? Hur många gånger tittar jag mig i spegeln för att kontrollera att jag fortfarande är attraktiv, att håret ligger rätt eller att sminket sitter kvar, istället för att skanna de som omger mig och se hur attraherad jag faktiskt blir av dem? Hur många gånger har jag artigt lyssnat på nån jävla uppblåst killes nonsensprat om sitt rätt meningslösa liv och korkade tankar, och skrattat åt hans halvtaskiga skämt, och sedan inte vågat berätta om mina betydligt mer intressanta tankegångar, i rädsla av att verka ointressant och ointelligent, och kanske bli avbruten eller avvisad (vilket sorgligt nog ofta händer när man försöker interagera med detta ofta socialt handikappade motsatta kön)?
Trots att jag bär den feministiska fanan högt i luften låter jag fortfarande mig själv objektifieras. Jag går med på det här. Vi går med på det här och triggar varandra. Ätstörningar, komplex, kaloriräkning. Puder som täcker alla våra skavanker. Just för att vi är de som blir sedda, och har nästan glömt bort att se själva. Att under sex behöva tänka på hur man ser ut in the moment. Att orka tänka på hur man ser ut dagen efter när man vaknar. Att vara nästan övervakad, var man än går, och pressen om att vara attraktiv i alla lägen. It’s fucking killing me. Och det har nästan dödat många av mina vänner. Får du också ont i magen när du tänker på det här? För det får jag.
Vad finns det för lösning på det här nu då? Något jag hör många säga är att ”jag vill va vacker för min egen skull”, ”jag tycker om att göra mig fin” etc etc. Och visst, jag har inget emot att göra mig snygg. Men när vi täcker våra ringar under ögonen för att dölja hur utmattade vi är av att vara kvinnor, när vi täcker varenda liten finne, när vi bär allt mer urringade tröjor och allt mer upp-pushiga bh-ar för att attrahera hanar, men å andra sidan knappt har några som helst krav på att det motsatta könet skall klä sig sexigt, täcka finnar eller skavanker eller se pigga och alerta ut, känns det inte lite skevt då? Jag tror att vi måste börja ställa lite krav. Vi måste börja använda våra ögon. Vi måste börja betala tillbaka med samma medicin. Vi måste börja objektifiera tillbaka.
To be continued
/ Queen Bee
Nummer 30
En jävla berg-och-dalbana!
Vi gick, jag och mina vapendragare, till ett ställe vi känner till så väl. Där vi välkomnas med öppna armar trots att vi inte besökt detta ställe eller ön på mer än ett år. Det är tredje gången vi är här nu och saker och ting är precis som när vi lämnade dem sisst. Ägaren till klubben kommer fram och välkomnar oss, bartendrarna ger oss gratis dryck och lär oss rumänska fraser att säga till ena vapendragarens pojkvän. Och så ser jag dig! shiiiiiiiiit där kom jag lite. Min vänner säger; "HAN TITTAR PÅ DIG, HAN TITTAR PÅ DIG!" Nej han är för snygg, han tittar säkert förbi mig och på någon annan bakom? Nej han tittade faktiskt på mig, vi flörtade hela kvällen och dagen efter då vi kom dit för att bada och sola flörtade vi igen. Efter att han serverat vår mat frågade han mig; "Är du här ikväll" Aaaaaah, bara den frasen är så het när den kommer ur din mun! (Ursäkta mig men jag är helt galen i den här killen). Vi kom tillbaka senare på kvällen och där var han, snart kommen att kallas nummer 30. Vi dansade trots att ingen annan dansade, vi kysstes, dansade och dansade och kysstes. Jag hade på mig min svarta festblåsa med dragkedja fram och du hade bara shorts. Barbröstad och brun, snygg som ah jag vet inte vad. En grekisk gud? Den natten frågade du om jag ville följa med dig hem... Det ville jag.
Sen var vi varandras resten av min vistelse. Varje gång vi kom till baren/klubben/stranden där han jobbade sken han upp som ett litet barn och lutade sig direkt över bardisken för att ge mig en välkomskyss, lite för att markera - hon är min, håll er borta. Jag gillade det, älskade det rättare sagt. När vi vaknade hemma hos honom sa han till mig att ligga helt stilla, han ville titta på mig, se hur jag verkligen såg ut, det blev helt tyst och han granskade varenda skrynkla och por i mitt ansikte. Till sist sa han; "Gud vad du är vacker, du är nog det vackraste jag har sett. hela du är perfekt". Sen blev han tyst igen och klappade på min kind tills han helt plötsligt reste han sig upp; "Jag vill visa dig bilder". Vad då för bilder? frågade jag. "Bilder, sa han, bilder på när jag var liten, jag vill visa dig mig".
Sista dagen på ön sov jag hos honom och på morgonen sa jag hejdå till katten som pissat ner min tröja och till lägenheten jag sovit i den senste veckan. "Du kommer tillbaka", sa han, "Och då finns jag här och väntar på dig". Väl här hemma har vi haft kontakt varenda dag, samma början och samma slut på varenda sms vi skickat. MIN och DIN. Mm han var min och jag var hans... tills verkligenheten hann ikapp oss. Landad i Sverige började jag jobba och han började bli bekväm med att jag hörde av mig. Idag har jag varit ett vrak. Jag har sabbat allt man kan sabba på ett tvätteri. Jag har tappat saker, snubblat över saker, varit helt borta i bergen. Jag lade blekningsmedel i en mörk maskin tvätt och har fått blåsa om varenda skjorta. Jag hade packat ihop ett paket med någon herres underkläder, paketet gick sönder och jag tappade ut all den rena tvätten på golvet - på grund av dig, nummer 30.
Det är ditt fel. Eller mitt fel. Jag var nämligen så jävla dum i huvudet och sa till honom igår: "Hör du bara av dig för att vara snäll så kan du sluta, det får mig bara att både se och verka dum." Och han slutade att höra av sig. Dumma dumma dumma mig, och dig. Dumma du. Varför hörde du inte av dig. Jag har börjat gråta fyra gånger idag, till och med i korvkioskkön där jag köpte min lunch. Varken mina jobbarkompisar eller den stackars kassörskan i korvkiosken fick ut ur mig vad som var fel. Trött svarade jag när de frågade. När det egentligen handlade om ett töntigt sms. Jag skämdes, jag skäms. Jag ringde en av mina bästa vänner som fick komma till undsättning efter att jag tröstshoppat upp alla mina pengar jag skulle ha denna månaden. Hon tröstade och jag kallade en av mina jobbarkompisar "Silikonfitta" på spårvagnen så att de som satt runtomkring började skratta medan jag grät. Jag hoppade av vagnen. Jag och min vän pratade om vad som skett och hon gav råd. Riktigt bra råd dessutom. Jag skrev ett sms; "Förlåt för igår, jag var deppig på grund av jobbet (skyllde på det) och så var jag ensam = för mycket tid att tänka på löjliga saker. Jag menade inte att jag inte vill att du ska höra av dig, för det vill jag". Han svarade direkt - precis det svaret jag ville ha; "Be aldrig om ursäkt till mig igen :) du vet att jag jobbar hela tiden det är därför jag inte har koll på mobilen. chilla min fina :)". Det var precis vad jag behövde höra: CHILLA. Ta det luuuugnt för fan din dumma flicka. (Jag är seriös), jag måste verkligen ta det lilla lugna och inte brusa upp mig.
Jag hoppas på den här, nummer 30. Trettionde-gången gillt?
/Mary Phelps Jacob
irritation
Men så fort jag tänker
på att gå till mitt gym,
tänker jag också på:
Gråsugge Greken.
Ja.
Han är läskig.
Och han är ständigt
på mitt gym.
Och han stöter på mig.
/ Lysistrate
Found and lost
men jag drömde inte om någon.
Ingen alls.
Allt jag kunde göra var att försöka kontrollera min puls
så att hjärtat inte skulle slå så snabbt och högt
att det väckte dig.
Slog upp ögonen ur ytlig sömn för att vakna med din mun
en centimeter ifrån min. Och med oskuldsfulla fingrar
kände du dig fram i morgonljuset, som en strapats över
mitt oupptäckta landskap.
Efter sju timmar av icke-sömn bredvid din tunga andedräkt
drog jag upp mina persienner. Du klamrade dig fast vid
mina möbler i nästan hundra minuter, dokumenterade min
ignorans nogrannt samt visade saker som fick oss att
studsa och kikna av skratt.
Nu luktar mina sängkläder dig rakt igenom.
Jag äter potatismos och undrar
när under midsommarnatten
vi gjorde
så fel
/Patricia Lee Smith
Me and you and everyone we know
Många män
Trots att vi har haft många eller få män i våra liv så lär vi oss aldrig. Varje gång vi (jag) blir förälskade eller bara allmänt intresserade händer någonting i våra (kvinnors, mitt) huvuden. Varför svarar han inte på mitt sms? Varför skriver han inte si eller så? Varför skriver han si och så? Vad menade han med det han sa till mig de gånger vi sågs? Varför vill han visa mig vem han är? Vi har ju bara känt varandra i en vecka. Varför kysser han mig så, varför ser han på mig på det viset om han inte hade känslor för mig? Men han har ju känslor för mig för han tittade ju på mig på det där sättet men varför säger han sådär då?
Ni ser. Och jag är fullt medvetande om att jag blir såhär sinnesförvirrad - VARENDA GÅNG. Därför skulle jag testa mig själv genom att inte höra av mig till mannen jag är helt och hållet galen i (som jag bara känt i drygt en och en halv vecka) för jag visste ju att Han kommer att skicka mig ett sms efter att han slutat jobbet. Timmarna gick och inget sms var kommet. Klockan 11 satt jag i min soffa och grinade som en liten unge, kejderökte min camel blå och lyssnade på pinstamt sorgliga kärleksballader. Tittade på mobilen varranan minut, utan att den gav ifrån sig varken blinkning eller ljud, för att se om jag missat att han skickat det där smset. När jag inte ens kunde fejka fram fler tårar bestämde jag mig att skriva ett jävla sms... Jag kunde inte hålla mig. "Inte ett enda ord på en dag, försöker du ta livet av mig beautiful boy?". Sen deckade jag - jag var helt slut efter allt gråtande. Klockan tre väcktes jag av min sms signal; "Hej min vackra, jag har vilat hela dagen, det är vad jag gör på måndagar. Sen har jag varit och jobbat. Hur mår du min fina? Hoppas du mår bra!"
Nu svävar jag på rosa moln igen.
/Polly
Huggande kådisar
Var det någon mer än jag som njöt hysteriskt av dagens Metro? Sida 17, "Huggande kådisar vapen mot våldtäkter"!
"Läkaren Sonnet Ehlers delar ut kondomer med huggtänder i Sydafrika > ska skydda mot våldtäkter.
Kondomer med huggtänder - det är Sonnet Ehlers bidrag till kampen mot våldtäkter. Under VM i Sydafrika har hon skänkt 30 000 huggande kondomer till kvinnliga fotbollsfans. Kondomen, som fått namnet Rape-aXe, förs in i slidan som en tampong. Vid en våldtäkt fastnar huggtänderna i mannens penis. -Det gör ont, mannen kan inte kissa och gå när den är på. Om han försöker ta av den känns det ännu värre, säger Sonnet. Inte förren han uppsökt läkarvård kan mannen befrias från smärtan. Och Sonnet Ehlers hoppas att myndigheterna sedan tar hand om de rättsliga påföljderna. -Den ideala situationen för en kvinna att bära kondomen är när hon kommer ut på någon form av blind date, eller till ett områda hon inte är bekväm med, säger hon. Men Carina Ohlsson, förbundsordförande på Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, ser ingen framtid för Rape-aXe i Sverige. -Jag är mycket tveksam till den här typen av åtgärder där man lägger ansvaret på kvinnan. Det låter nästan som att återinföra kyskhetsbältet, säger Carina Ohlsson." skriven av Annika Henning
Jag ler och njuter när jag tänker på att ett äckel, som tror att han skall få våldta, får sin kuk halvt om halvt avbiten istället, men samtidigt håller jag med Carina. Vi ska inte behöva gå runt med huggtänder uppstoppat i fittan som skydd mot en annan människa! Så fan heller! Artikeln gör mig båda glad och förbannad på samma gång.
Edie Sedgwick
Kära Dagbok
The state that I am in
I'm sick of dreaming and it's never for real.
I'm all alone with my deep thoughts.
I'm all alone with my heartache and my good intentions.
I work to eat and drink and sleep just to live,
Feels like I'm never getting back what I give.
I've got a sad song in my sweet heart.
And all I really ever need is some love and attention
And I don't want to cry my whole life through,
I want to do some laughing too.
So come on, come on, come on, come on, laugh with me.
And I don't want to die without shaking up a leg or two,
Yeah, I want to do some dancing too.
So come on, come on, come on, come on, dance with me.
Sometimes you've just gotta make it for yourself.
Sometimes sugar, it just takes someone else.
Sometimes you've just gotta make it for yourself.
Sometimes baby, you just need someone else.
Touch me where I'm rusty, let me stain your hands
katie melua
That oysters make you come on strong,
But I don't buy it,
I don't believe my diet turns me on.
Won't take no pills,
That's the last thing that I need to do,
I can't deny it,
My aphrodisiac is you.
Alright, I could sniff some powdered rhino horn,
And go to bed in rubber gloves.
But I don't need no stimulation,
Potions, balms or embrocation,
I'm in love,
In other words...
Don't smoke no grass,
Or opium from old Hong Kong,
That hubble-bubble
Just makes me see you double
All night long.
Don't waste my time
With Spanish fly and roots to chew,
They cause me trouble,
Because my aphrodisiac is you.
Alright, I could sniff some powdered rhino horn,
And go to bed in rubber gloves.
But I don't need no stimulation,
Potions, balms or embrocation,
I'm in love,
In other words...
Some people like
To read the khama sutra first,
But I don't need it
I think if I should read it
I'd be worse;
Don't ask me why,
Because baby, I ain't got a clue.
I just concede it,
My aphrodisiac Is you
/Edie Sedgwick
Many men älskar :
Arvida Byström och hennes blogg http://touristmagazine.co.uk/arvidabystrom/
Så här ser mina ben också ut i sommar.
Bon Appétit
Jeanne d'Arc
Dansar med armarna i luften
Nina Hemmingsson
ibland är det det enda man vill höra
nu vet jag ingenting längre
/Clementine
Kvällsgodis
Som om mitt hjärta lyste genom huden.
Och när Pikis fingrar var inne i mig skulle hon pressa ner handryggen med sitt lår,
och det skulle nästan göra ont,
nästan vara smärtsamt,
det skulle nästan nå för djupt i mig,
nästan sudda ut alla färger i hela världen, utom den röda.
Varje gång det röda regnet föll i mig var min förvåning hejdlös, eftersom lakanen inte blev röda, utan färglöst våta, som genomgråtna näsdukar, trots att Piki hade pressat sina fingrar ända in i mitt hjärta.
ur Baby Jane, Sofi Oksanen.
/Clementine
Dagen fråga
Jag vill ligga med en kille i sommar som för kanske tre sommrar sedan låg med min bästa vän. Hon har sagt att jag borde ta honom under dessa åren (utan att jag förklarat mitt intresse). Men jag har tänkt att det ska jag ej göra, för man snor inte andras ligg. Eller?
Vad tycker ni? Är det ok?
/Lysistrate
Våga vara naturlig
Varje gång jag ser den här reklamen spyr jag i min mun. Vad som inte visas på
den här bilden, men på alla reklamaffischer i hela Göteborg, är sloganen "våga
vara naturlig" som står strax under Kvinnans välformade pattar. Ska man skratta
eller gråta när en spacklad kvinna med vaxade armhålor som dessutom använder
en produkt till för att reducera naturlig kroppslukt sänder ut budskapet "våga vara
naturlig" till hela svenska folket via städernas busshållplatser? Vem fan ska våga att
verkligen vara naturlig nu? Snacka om att leva i ett post-modernistiskt samhälle.
/ JD
Milk
Anslaget och denna scen gör att jag kissar lite i byxan.
E. Bennet
You see me, like no one, saw me before. You see me, like no one, saw me before
Ur arkivet: Lilla Avobjektifieringsskolan
Jag hör ofta kvinnliga vänner som efter dejter blivit avvisade och konstaterat att "de var för på" eller "inte var tillräckligt snygga/underhållande" eller "inte killens typ". Jag ställer dem alltid motfrågan "men vad tyckte du om honom egentligen? Vill du verkligen slösa bort dina tårar på någon du egentligen inte ville ha?". Ansiktsuttrycket och tankeställaren många fått efter den är nästan omöjligt att beskriva. Tanken på vad DE tycker om killen i fråga har aldrig slagit dem. Det de vet om är att de har blivit avvisade, och utan vidare fundering beter de sig som en avvisad ska. Heartache, pain, misery. Allt. I. Onödan.
Tro mig, jag har varit i den situationen så många gånger. Jag har i mina tidigare tonår spenderat veckor och månader åt att grubbla över dessa avvisanden, "varför ville han inte ha mig" och "jag dög inte för honom", när sanningen är och tankarna och frågeställningarna som borde cirkulerat i mitt huvud skulle varit "vad vill JAG ha?" och "dög han för MIG?". Jag har till och med stannat kvar i ett förhållande och gråtit "han är inte lycklig, han är inte lycklig, vad ska jag göra för att han skall bli lycklig?" istället för att fundera över om JAG var lycklig (och svaret var NEJ).
Samma sak när vi raggar på krogen. Vi spenderar så mycket onödig tid på att grubbla på vad någon annan tänker om oss, att vi helt och hållet glömmer bort vad VI faktiskt tycker om dem! Hela tiden handlar det om könsuppdelning - vi skall attrahera, men glömmer helt bort att tänka på vad VI är attraherade av. Vi skall vara underhållande, men glömmer helt bort att tänka på vad som underhåller oss. God damn. Läkemedelsföretagen har nu tagit fram viagra för kvinnor, efter undersökningar konstaterat inte på grund av att kvinnor, till skillnad från män som äter viagra, inte är kapabla att bli våta. Anledningen är att kvinnornas män inte är kapabla att göra dem våta = kvinnorna är inte tillräckligt attraherade av männen. Ett litet tecken på att kvinnans roll är att bli sedd, inte att se, och en liten biverkan på detta. Hur många kombinationer av alldeles för snygga tjejer med medelmåttiga, gråa killar finns det inte idag? Makes me all sad inside! Vi är värda så mycket mer!
För att komma till min poäng. Det finns små saker man kan göra för att unvika att hamna i objektieringsfällan. Jag har satt ihop några systerliga punkter man bör tänka på i situationerna:
På en dejt
- Är jag attraherad av personen framför mig?
- Är jag underhållen av personen framför mig?
- Respekterar jag personen framför mig?
- Hur beter sig personen framför mig?
- Vill jag ha personen framför mig?
I ett förhållande
- Gör han/hon mig lycklig?
- Gör han/hon mig kåt?
- Hör han/hon mig glad?
Det komiska är att det inte behöver vara svårare än så. Efter ett par månader in i ett förhållande glömmer man bort de allra viktigaste sakerna: att man skall bli kåt, glad och lycklig av sin partner. Och om det inte är så, bör man åtgärda det på ett eller annat sätt. Och på en dejt, shit. Man är så upprymd bara över att man har en dejt att man knappt kan tänka klart. Ännu mindre fundera på vad man tycker om personen framför sig, vilket kan få förödande konsekvenser om du blir rejected.
Embrace
/ Queen Bee
Dagens Visa
E. Bennet
