Lite pyssel
Efterlyser konstruktiv feminism
Love is like a fart. If you have to force it, it's probably shit
Läste detta bland kommentarerna på en annan blogg. Intressant och tänkvärt.
"Det går snabbare att komma över ett bra förhållande än ett dåligt. Det är bevisat vetenskapligt och beror på att i en svajig eller ojämlik relation kommer belöningarna oregelbundet och det skapar ett kemiskt beroende (det säger pang i beroendecentrat i hjärnan). Casinospel bygger på samma princip. När du inte vet hur det ska gå så blir din bindning starkare. Så ironiskt nog är det betydligt mindre tidskrävande komma över en vacker kärlekshistoria än en ful."
Min syn pa det hela
Lillit
Dubbelmoral
Kära Bonnie Parker
Jag förstår precis vad du menar! Tror jag. I mina ögon handlar det om att du inte ska vara missnöjd över dina bröst från första början. Att man inte ska ha en önskan om att ändra dom alls. Att bröst inte ska vara något som bedöms. Att det ska vara fina mjuka hängiga stora konstiga små knäppa roliga och alldeles underbara köttsäckar.
Det skall dock sägas att jag inte lever efter mina egna ord. Jag hade utan tvekan opererat min näsa om det trillade ner en miljon i mitt knä då jag i princip alltid haft komplex för den. Jag antar att ett okänt antal Barbie-näsor har påverkat detta och fått mig att tro att min rejäla skidbacke är ful någonstans långt bak i huvudet.
Min önskan är att jag och alla mina väninnor en vacker dag inte ens ska tänka tanken på att operera någonting alls. Du får givetvis operera precis vad du vill med din kropp. Det är ju också en form av kvinnlig frihet. Bara du förstår att alltihop från första första första första början utan tvekan har med objektifiering och samhället att göra.
Tuttar är alltid fina, och det är dina nu också. Och du är glad - I'm happy for you too. Även om jag kniper ihop ögonen lite i eftertänksamhet. Avslutningsvis har jag och Don Juan flera gånger när detta samtalsämne dykt upp skålat och utropat att MEDVETENHET ÄR ALLT.
Saker jag inte gillar med att vara heartbroken
2. Alkoholsuget efter varje ny insikt man får angående det som har varit, det som har blivit och det som är nu. Tänker bland annat på hur idiotisk man är som någonsin var kär i en sådan råtta och hur ont man har.
3. Kedjerökning. Detta kickade igång som värst i lördags när jag fick reda på att en ganska nära vän hade hövligheten att vänta några dagar efter dumpandet av mig, innan hon ivrigt tog min plats.
4. Den konstanta hjärtklappningen och illamåendet, som förvisso möjligen hör ihop med kedjerökningen. Även detta kickade igång som värst i lördags, mest för att jag antagligen är ganska äcklad och stressad av hela situationen. När jag någon gång under en dag hör deras namn vänder det sig i magen. Detsamma gäller om jag tror att jag ser någon av dom, fast med mer kallsvett.
5. Slutligen känner jag mig patetisk när jag går runt med hjärtesorg, lyssnar på svåra låtar och super mig redlös. Som en parodi på varje brusten tonåring. Till mitt försvar är detta utöver naiva förälskelser min första regelrätta dumpning. Och första gången jag blir supersviken av en vän.
Klyschorna får regna ett tag till. Och efter att jag avslutat min vänskap med tidigare nämnd brud - utan att slåss, spotta eller gråta - så ska min sommar bli en jävla fröjd.
WISH ME LUCK
systraskap är fortfarande systraskap
Jag har funderat och funderat och funderat över händelsen att en vän plastikopererar sig. Första reaktionen är chocken då man inser att plastikoperationer inte bara är något hollywoodkändisar gör utan även mänskliga människor ibland oss. Andra reaktionen är besvikelsen över att någon man tycker om fallit för trycket. För vem kan lägga handen på hjärtat och säga att det aldrig i hela ditt liv poppat upp en liten smygande tanke i ditt huvud om att du kanske skulle kunna göra dina pattar liiite större. De där celluliterna skulle man få bort. Hårväxt som hade vart så skönt att bara ta bort för gott. Tankarna man även som feminist måste tampas med var och varannan dag, tro det eller ej. För feminism handlar väl inte om att villkorslöst älska sig själv och sin kropp? Det är väl inget kontrakt till andra feminister att man dyrt och heligt skall följa varenda liten paragraf i det feministiska manifestet? Det handlar om att uppmärksamma rådande strukturella förtryck och belysa den skeva bilden och förväntningarna som finns på kvinnor och män i rådande patriarkat. Att se igenom det. Att göra sin röst hörd. Att jobba på att acceptera sig själv för den man är och inte för vad andra vill att man skall vara.
Vad feminism inte handlar om är att döma andra feminister efter vad de gör för val i sitt liv. Spelar det någon jävla roll om min syster bredvid mig i ledet har ett implantat i sina tuttar eller inte? Inte så länge hon står upp för det som är rätt. Inte så länge hon står för den hon är och för vad hon tycker och inte låter en jävel sätta sig på henne.
Vi må ha olika åsikter om hur jämställdhet skall uppnås. Radikalfeminister, anarkafeminister, queerfeminister, särartsfeminister och likhetsfeminister. So fucking what? Målet är ju det samma! Det finns väl ingen anledning till att granska varandra i ledet och döma den ena till bättre feminist än den andra? Är inte det här exakt den anledningen till varför vi inte kommit längre med jämställdheten? Kvinnors oförmåga att organisera sig villkorslöst? Systraskap är fortfarande systraskap, oavsett vad mina systrars livsval grundar sig på. Och därmed basta.
Under kniven
Schyssta pattar
Bakade lite idag, fett nöjd
Jag önskar att det var jag som hörde det här!
Från Tjuvlyssnat.se:
Två tanter ~70 med rullatorer väntar på 9:ans buss mot Röbäck.
Dam 1 beklagar sig över livet och ålderdomen.
Dam 2: Ja du, inte är det lätt… Men snart är det över och då blir det himmelrike. (Höjer rösten.) Och då ska vi ha sex! Det bästa sex som finns!
kiss me, hug me, do me!
Jag har varit skit dålig på att ha sex = jag har det för sällan. Nu ska det fan i mig bli ändring på det - Det lovar jag!